Igår hade jag en så gott som ledig dag som jag fick äran att tillbringa med en god och klok vän.Vi gick ut två tiden på eftermiddagen med lite saft och raw donitsar från café Cake day som jag plockat upp på vägen och njöt av dem i vårsolen som just igår tittade fram. Barnen gymnastiserade på gården en stund men sen tog vi en promenad till brändö sund där kidsen tog ut all fantasi de hade i ett skogsområde medan jag och Jenny satt oss bekvämt och lät solen värma oss medan vi samtalade om diverse ämnen. Vi kom fram till hur skönt det egentligen är att vara vuxen, som på riktit vuxen, inte bara tjugo plus utan att man levt en stund och insett att livet bär även om det ibland brister. En viss tjej sa en gång för femton år sedan till mig att hon beundrar kvinnor som har rynkor. Då förstod jag inte charmen i det men jag har på senare tid märkt att jag nu också beundrar människor som man ser att de levt.
Jag som alltid har varit nostalgisk har nu under senaste månaderna varit supernostalgisk. Folk från 90- talet dyker upp utan förvarning i mitt liv på olika sätt och det är bara superspännande. Samtidigt som jag fashinerad av det så dras jag tillbaka till minnen från den tiden och lämnar och fundera och känna efter, till och med analysera.
Jag hänger inte alls med många från grundskoletiden mera vilket gör att jag känner att det är närmast exotiskt att träffa på nån nu. Det är inte så att personerna var fel, bara jag som kom i hamn då jag fann öst afrika.
Jag känner att jag kan dela in mitt liv i olika delar, perioder. De skiljer sig en hel del från varandra men samtidigt är de alla byggstenar som helheten stöder sig på. Jag har kvar vänner från de olika perioderna, alltid någon som förstår eller kan reflektera den delen av mitt liv.
Plötsligt blev det iallafall kallt och vi såg att klockan var tio i sex så vi traskade hem till Jennys och Nias igen för att fixa middag. Det blev exakt en sådan dag som jag önskat, en stressfri tillvaro är dagen bara flöt förbi i bra flow...
Plötsligt blev det iallafall kallt och vi såg att klockan var tio i sex så vi traskade hem till Jennys och Nias igen för att fixa middag. Det blev exakt en sådan dag som jag önskat, en stressfri tillvaro är dagen bara flöt förbi i bra flow...
Dethär inlägget blev rätt klurigt men jag bara tömmer huvudet.
Böt språk gjorde jag också. Vet inte varför men kanske jag skriver på svenska en stund framöver eller så inte. Det har annars också blivit en märkligt plats här på min blogg. Jag vill inte sluta med den men jag har inte den ork och tid som förr. Den reflekterar väl rätt bra mitt liv just nu. Lite råjsigt med myki på gång.
