fettborttagning med kallt vatten + reklam

För nån månad sedan hörde jag för första gången om Enjo- kemikaliefri städning.

Jag blev inspirerad och efter att ha sett enjo dukarna in action så övertygades jag om deras effektivitet! Enjos motto är att få renare hem och sjöar/miljö genom att städa med enjos fiberdukar + kallt vatten dvs utan kemikalier =gifter! Ni må vara skeptiska men jag svär att jag städat ugnen med kallt vatten och fått bort allt gammalt fett! Jag kan också låva att de flesta inte är medvetna om hur smutsiga kakel de har i badrummen! 

Nåja igår kom då en leverans med enjo material på posten ( jag är återförsäljare) och med kom en grovsvamp som jag genast ville prova. Medan flickorna lekte ute så skurade jag grillen! Grillen som inte blivit rengjord ordentligt på tre år och som hade färgats guldbrun/svart av allt fett.

Vilken fröjd att se allt fett lossna och känna hur grillen vaknade till liv igen!

olivtvålen, grovsvampen och kökshandsken!

grovsvampen in action

shiny baby !

Värt att bekanta sej med dessa dukar ! Ekologiskt och ekonomiskt!

Vasa föräldrar kan komma på en öppen demo till MLL familjecafe 24.5 kl 10.30 !

 

Neppe framför kameran

Morgonen började med en cykeltur till dagis där jag fick äta morgonmål med Nalani. Så skönt att komma till ett dukat frukostbord efter 11 timmar nattjobb.

 Då jag sovit och fått upp ögonen igen så hämtade jag barnen och vi pedade hem igen i ett strålande solsken och +16 grader!! Igår då jag hämtade barnen så ringde Hasse från Yleisradio och undrade ifall han fick komma och träffa Neppe. Vi bestämde träff till idag och då han kom så var Neppe inte det minsta blyg och pratade sakligt som bara en fyra åring kan. Han filmade henne då hon lekte och hon var som gjord för att vara framför kameran, hon sket fullständigt i att hon blev filmad! Kan ju bero på att mamma konstant fotar och filmar. .. 

 

 

Jag hade tidigare anmält Neppe till YLEs casting av barn till deras nya tv program gummistövlar. Själv medverkade jag i ett ungdoms/barnprogram, SicSac, då jag gick i lågstadiet och tyckte det var skoj. Nu har Nepele och Nalani chansen att medverka i tv och kanske bli inspirerade av det. Vem vet.

Nåja dagen löpte bra och det blev ett extempore besök till skären där vi ska filma ihelgen. Nepele och lekstugan är i fokus på vårt avsnitt. Lekstugan som numera bara saknar listor och färg.

Barnen lämnade för att övernatta på skären med bästa morföräldrarna medan jag och Jonathan jobbar dygnet rundt de kommande dagarna. Tacksamt att ha så snällla och rara föräldrar som ringer och ber om att få flickorna på övernattning på semesterveckan!

 

 Nu är grillen het och vi ska äta revbenspjäll innan arbetet kallar igen...

 

Dagens visa II

Gissa låten!

Blog bemärkelse!

Jag fick en blog bemärkelse av både Suvi och Ansku ! Kiitos já Tack!

 

Kiitä antajaa ja linkitä bloggaaja, joka sinulle tunnustuksen antoi.

Valitse viisi ihanaa bloggaajaa, ((joilla on alle 200 lukijaa)) ja

kerro se heille jättämällä kommentti heidän blogiinsa.

Näin autamme uusia bloggaajia eteenpäin ja

ehkä juuri sinä löydät uuden upean blogituttavuuden!

 

Jag vill dela med mej av denna bemärkelse till en hop härliga kvinnor:

 

JohannaKoo

Katja& Jasmin

Pia

Heidi

 

 

 

byggare bob

Projekt graden hat satt i gång på skären. Idag har jag hamrat och spikat och sågat en låda. Nepele ville hjälpa mej och hamrade med sin egen hammare brevid mej. Nalani hjälpte moffa och morbror att bära bitarna till lekstugan som skall monteras upp. Ett riktigt sommarprojekt! Det är en vacker dag här på skären med solsken och vindstilla.

surprice

Lycka är att få en säck full med ballonger av sin far

Glada blåsiga vappen

 Valborgs afton spenderade vi här hemma. Katja kom med barnen och Min bror med familj och grillen gick het. Det blev hamburgare som åts på diverse olika sätt. . . Blåsigt och aningen kyligt då solen gick i moln.

Idag blev det lite varmare och mycket mer sol men också mycket mer vind! Jonathan jobbar så jag och Pauliina gick som vanligt till toget med barnen. Nepele cyklade hela vägen till och från stan och barnen förundrades än en gång över folkmassan in i stan. Varför vi drar oss till stan vet vi egentligen inte men det hör liksom till. Man välkomnar våren. Barnen fick åka karusell och så åt vi mjukglass och hade lite picnic vid torgkanten. Bäst är det ändå här hemma för här på gården blåser det sällan! Nu leker barnen ute i sandlådan med grannflickan. Jag har min sista arbetsnatt framför mej.

GLADA VAPPEN

Förberädelserna inför vappen -13

Full rulle i köket än en gång ! Älskar ju det här då man har speciella saker som får bakas en viss tid på året. I år skippade jag att göra mjöden själv och köpte deni butiken. Hoppas nu bara att solen tittar fram något nu under Vappen. Senaste soliga och varma vappen har vrit fyra år sedan då Nepele var 4 månader gammal!

Ballongerna handlade vi idag på Prisma för 3,50e styck ( kostar 20e på torget)  och det blev såklart två Hello Kitty ballonger.

På jumpan idag delade Nasse (=jag) ut ansiktsmasker att klä ut sej till festen och så ska vi ha kompisar hit och grilla! Nätterna tillbringar jag på jobb men vi hinner nog till torget och alltdetdär som man "ska" på vappen!

en söndag att minnas

Jag är så otroligt glad och stålt över att min fyraåring orkade cykla 7km idag utan att gnälla en endaste gång! Underbart att slippa dra på båda flickorna i släpkärran som väger 50kg bak på cykeln. Nu kan jag promenera eller cykla brevid henne!

Vi har njutit av solskenet och haft en av de finaste och gladaste söndagarna i mannaminne!

Fann ingen inspiration till matlagning i eftermiddags så vi öppnade grillsesongen och åt korv ute på terassen.

ajma bajbi gööl

Precis som jag för tio år sedan så står nu mina flickor och trallar till denna låt om och om igen. Aquas "barbie girl" gör en god come back hos oss. Flickorna satt som fastklistrade då vi youtubade denna video åt dem efter att de trallat "ain a bajbi gööl ... lalala bajbi wöööld... uo uo uoo, kåmmån bajbi letsgo pajti jea jea jeeaaahh.." som dagis kompisen Anni lärt dem.

ändrade normer?

År 2012 gifte sej 28 878 par i Finland. Samma år skiljde sej 13 040 par i samma land. Detta är statistiken enligt statistikcentralen.   Mina föräldrar är ännu gifta efter X antal år och jag är uppvuxen i en kärnfamilj. Kanske är det därför jag tycker det är lite klurigt och lustigt då jag träffar folk som jag inte sett på länge då de frågar dedär basic frågorna så som hur är det med dej då och vad gör du nuförtiden? Jag får ofta höra om folk som skiljt sej och kanske blivit ensamma med barnen eller som är i vårdnadstvist. Sen frågar de hur det går för min familj och jag låvar att de flesta är häpna då jag svarar att jag lever ett normalt vardagsliv med dendär samma mannen, som till på råga är far till båda mina barn. Det verkar mera udda att man håller ihop än att man splittrar familjen/förhållandet. Jag märker hur folk inte mera vet vad de skall säga och jag får tillfälligt en känsla av att vi lever i olika världar min bekant och jag. De ojar sej och voijar sej om sin situation och har mycket att berätta men om man inte har nåt att voija sej över så vet folk plötsligt inte vad dom skall säga. Grattis kanske inte passar in precis för vem vill nu bli grattad över att ha kunnat hålla sej i ett parförhållande? Eller kanske det är just grattis som man borde önska folk i dagens splittrade värld? Sen i och för sej behöver nog vissa som tagit sej ur svåra förhållanden också höra ett grattis. . .   Samtidigt som de jag talar med tappar hakan och inte finner mera att säga så brukar faktist samtalet för det mesta ta slut och man önskar den andra god fortsättning!  Oftast blir personerna ännu mer förvånade över att man fortfarande är tillsammans med en afrikan, en annan kultur. De flesta förväntar sej att mångkulturella par skall göra slut i nåt skede och att kulturerna kommer att krocka förr eller senare. . . Överlag tycker jag det är så här i livet att så länge man kan beklaga sej över nåt så har man nån som lyssnar och rådger men om man råkar ha det bra och inga värdsliga saker att beklaga sej över så har man plötsligt färre öron som orkar lyssna. Är vi människor (finnar ) så skadeglada att vi hellre hör om nån som har det dåligt än de som är lyckliga?   Framtiden vet jag inget om så vem vet om jag kommer bilda ny familj med nån annan nån gång men ifall det skulle hända vill jag inte låta mej bli bitter och jag skall alltid tro på kärleken. Men detta team som min familj har så tror jag vi kommer långt med! <3     Mi tigger n I

årstiderna

Varje gång vi byter årstid så känns det bra! Varje ny årstid är välkommen hos mej för jag trivs med dem alla fyra! Kommer bli konstigt och svårt den dagen vi inte bor kvar här och man inte har dessa fyra årstider att leva i. Dock finns det andra årstider i Kenya och man blir ju van med allt!

Skönt är det nu efter vinter att kunna hämta posten med bara gummistövlar eller att få hoppa på trampolinen igen! Även gården fylls av grannskapets barn, de som hängt mest inomhus under den mörka vintertiden. Nu är alla ute hela dagarna och i skrivande stund ( kl 21.03) så är det ännu ljust ute! Det går alltid så snabbt då årstiderna byter. Man hinner liskom inte med. Om en vecka är det första maj! Hoppas innerligt på en varm vappen eftersom det inte varit en varm vappen på fyra år! Nu vill jag gå i vårkläderna till torget, avnjuta ev bollglass på torget och sedan öppna grillsesongen i gott sällskap sådär som varje år hittills med skillnaden att jag får gå klädd i VÅRkläder utan att frysa!

arbetsmyran

Medan lillasyster sov dagsvila så hjälpte storasyster flitigt till vid däckbytet. Vi har som tradition att byta däck ilag med pappa min. I år tvättade Nepele och följde ivrigt med vad som gjordes. Tidigare då jag skrev om att jag tycker om "typisk kvinnosysslor" så utesluter det inte att det är kul att byta däck på bilen och bli lite skitig !

dagens två

Flickorna har lekt ute mest hela dagen. Min älskling fixade min punkterade cykel och så provsmakade vi årets restaurangdags menu! (restaurangdagen är 18.5)  Maten var jätte god. Vi hade bjudit in min bror med familj för att kommentera maten och den fick väl godkänt av både stora och små.

 

en liten sneak peak på maten...

 Mot kvällen sådde vi även lite frön och kämpade med att få upp trampolinen. Man fylls av kraft och livslust då man andas in den våriga luften! Sköna lördag!

hon växer

Nepele övar handstående och klarar redan av att göra det mot en vägg. Nu tränar hon utan vägg!

ute nu

är det vått men snön har mestadels smält och det finns massa roliga pölar överallt! Kurakläderna är ett måste och gummistövlar likaså! Nalani har lärt sej stå och gunga! Så skönt att hon tar farten själv så får jag stå och räfsa eller ränsa terassen under tiden!

en stark magkänsla

Det är intressant hur min utländska man övertalar mig om att livet i Finland inte är så illa som jag tror. Ännu för en tid sedan var det tvärtom. Han har klarat sej bra här uppe i norden med tanke på att han kommit från ekvatorn och fått känna kölden krypa in i märgen på honom.

 Kommer inte ihåg när han senast skulle ha klagat över vintern eller vädret här uppe. Det är heller inte vädret jag beklagar mej över. Kan inte sätta fingret på vad det är jag inte trivs med här för egentligen älskar jag Finland och naturen här samt alla årstiderna. Det är väl just det, naturen och lugnet i den, det finner jag ro i men bland folket och bland den hemska ignoransen och dedär tjocka lapparna för ögonen som folk går omkring med har jag så svårt att smälta. Var och en för sej själv liksom.

"Ser jag inte hur industrin bakom diamanterna som dinglar i mina öron och som jag drömmer om att få på mitt ringfinger ser ut så finns det inte"

"Tänker jag att denna ananas saft plockats av glada friska människor och pressats och prossessats i all rättvishet så har den säkert blivit till just så"

Samt materialismen som jag själv gör mej skyldig till...

Min kropp skriker och jag vill bort!

Jag vill fly undan nu!

 Jag vill att mina barn skall växa upp med naturen och med folk som uppskattar den.

Jag gör ingen nytta här!

Den känslan har makten just nu.

Samtidigt har jag kännt det redan länge, mitt kall är inte här det är där.

 

slutkörd och nöjd

Jag har tillbringat helgen på mitt sista Missions kurs veckoslut på Åland. Kom hem tre inatt och kan låva att även om jag var otroligt glad över att vara hemma igen och glad då barnen väckte mig klockan sju trettio så var jag lättad över att dagens playdate var med Päivi Ukko och Usva. Då kunde jag lätt låta bykberget flöda över och bara stänga sovrumsdörren utan att städa upp desto mera. Päivi som var lika trött som mig hade inget emot att vi låg i kalsongerna och njöt av att barnen sysselsatte sej själva så väl.

Det var en dag som kunde varit grå och tråkig och sunkig på många sätt men som blev glad och full av hopp och kärlek istället.

 

 Sedan trotsade vi vädret och gav oss ut på en färd som vi inte var säkra på om det var en god ide eller ej. Nepele och Ukko cyklade, Nalani och Usva (4mån) sov i vagnarna som vi körde. Sträckan var typ 3-4km och det längsta Nepele nånsinn cyklat är väl 0,8km i ett sträck. . . Mot våra tvivel så störde inte regnet oss det minsta och barnen orkade cykla hela vägen hem till Ukko utan att vi allt för många gånger måste kämpa och heja på dem. De stannade vid varje vägkorsning och spurtade däremellan.

 Medan Päivi handlade mellanmål så lekte barnen såklart i gyttjan...

Hos Ukko belönades de med en lyx vilostund framför Risto Räppääjä ja Viileä Venla och mellanmål.

Då daddy slutade jobbet så tog han mej och tre största barnen för att jumpa och nu sitter jag här i tystnaden och låter öronen och själen vila. Sovande barn är underbart vackra.

Jag är tacksam för de få riktit goda vännerna jag har. De som ställer upp i vått och i torrt och som jag duger åt som den jag är.

att inspirera och bli inspirerad

För ett drygt år sedan gjorde jag ett av mina livs mest givande resor till Musoma Childrens home i Tanzania. Jag gjorde några tidningsintervjuer efteråt och sa att min önskan skulle vara att inspirera folk till att räcka en hand!

Gissa om jag blev glad då min väninna med familj åkte ned till Kenya och hade med sej en hel väska med donationer till ett barn hem de skulle praktisera på. Dream childrens home i Nairobi fick en dos av kärlek. Igår fick jag igen en varm känsla i kroppen då en bekant till mej frågade om tips och råd då hon ville räcka ut en hjälpande hand på deras kommande resa till Ghana. Det spelar ingen roll hur stor hjälpen är i diameter eller i valuta, hjälpen kommer redan från små ting. Så alla kan hjälpa en medmänniska!

Det kändes i allafall jätte bra att Lotta, som skall till ghana, hade inspirerats av mej och min blöjsamling!

Ett bra filmtips är förrästen "pay it forward- anna hyvän kiertää"

vadkandennamzunguhaåtossisinstooraväska?

Lisbeth Granlund!

den företagsamme

Plötsligt dök Nepele upp brevid mej och sa "mamma de e nån från ditt jobb här i telefonen"

Oj tänkte jag och tog luren i hand. Fick höra av min kollega att min förstfödde som är väldigt företagsam hade ringt upp sjukhuset (senaste uppringda) och presenterat sej själv sakligt. Sedan hade hon frågat om sjukskötaren som svarat kunde komma hem till oss för att fixa smopparemaskinen som är sönder. Dendär maskinen dit vi lägger smopparna, man kan inte tvätta med den... Sjukskötar kollegan hade svarat att hon fixar människor och inte maskiner och vid det laget fick jag sedan telefonen i hand. Tur är så har man bra och humoristiska arbetskompisar som inte slängde på luren utan talade med fyraåringen och fick sej ett gott skratt!

Fyraåringen var själv också nöjd med samtalet.

Att få in så mycket av det afrikanska som möjligt i vardagen

De flesta förvånas över att Jonathan talar swahili med barnen. Varför förstår vi inte men så är det för det mesta. Speciellt Kenyanerna är förvånade och de flesta har jätte svårt att komma ihåg att inte tala engelska utan swahili med våra barn. De använder mycket engelska i sin swahili och i vardagen överlag och jag kommer ihåg då vi första gången var ner med Neppe då hon var 6mån och vi blev tillsagda att "hon inte kommer att göra karriär i livet om hon inte talar engelska".

Jag är uppvuxen med endast finska och svenska. I lågstadiet hade vi engelska i skolan men det var på nivån "my name is Jenni ..one two three..." "Har jag lärt mej engelska genom skolan och tvn så kommer nog våra barn som hör det dagligen att lära sej det också" svarade jag då.

 

På den vistelsen sökte jag upp barnböcker på swahili. Man kanske inte kan kalla dem böcker för då tänker alla på hårda pärmar och tjocka böcker. Det är tunna häften med bilder och text som finns i olika svårhetsgrader. De handlar mest om djur men även om människor och vett och etikett eller rätt och fel. Böckerna kostar kring 1-3 euro (100-300kshs) styck.

 

Flickorna har sina favoriter bland swahili böckerna också och önskar oftast "sungura mjanja"(listige haren) eller "sungura mbaya"( dumma/elaka haren). De är bra böcker med lärdom.

Idag talade jag med Idas mamma som missionerar i Senegal och hon hade handlat senegalesiska barnböcker åt sin sonson. Skillnaden och det som jag kom att sakna med de kenyanska var att senegalesiska sagorna handlade om livet i senegal. Gator och människor man möter där och med färgglada bilder om vardagen där. Jag skulle tycka om en bok som utspelade sej i Kenya, ute i bushen eller i Nairobi.. Nån som känner till en sån bok? Annars kanske jag hamnar skriva en själv. *flin*

 

 Nu har våra vänner släppt ut swahili for kids cd skivor (2 st) där de sjunger barnlåtar på swahili. Via dem köpte vi också sagoskivor med små korta sagor berättade på swahili som flickorna kan lyssna till då de lägger sej.

Senast Jenna och Sos kom hem från Kenya så hade hon med sej en dvd med tecknade sagor på swahili och så hittade vi även Kirikou på swahili på youtube!

 

Swahilin är i sånt underläge då vi bor här så jag är så glad över att vi iallafall kan erbjuda allt detta för att förstärka swahilin och kenyanerna i flickorna.

Cirkus debuten

Enda sedan Umeå resan då Clownerna från Cirkus Florentino var på plats så har vi pratat mycket om cirkus och dess vad när och hur med barnen. Redan förra året bestämde vi med Gudmor Ida att vi skulle se årets show tillsammans. Idag var den dagen då Ida tog oss på Cirkus!
Det pirrade och flög fjärilar i magen på barnen då vi cyklade till cirkustältet en kilometer från oss.

Vi var på plats i god tid innan showen.

Flickorna såg sej omkring och var ganska tysta där de stod och tittade i sina huvudbonader...

Cirkusdirektörinnan i biljettluckan kände igen oss från båten(!) och önskade oss välkomna

Nepele ville prompt ha en såndär clown grejsimopjs som snurrar runt med ljusbollar som de sålde och låvade att hon nog säkert skulle städa upp i sitt rum om hon fick en sådan men denna mamma känner sina barn och sin börs så det blev popcorn istället. Även om Neppe hade handen ner i popcornen mest hela tiden så tjatade hon i 3timmar om dendär arma leksaken som de ville sälja till alla barnen. Men nej det blev ingen och hon var nöjd endå.

 

Under pausen red Nalani på en ponny häst inne på scenen. Hon gillar verkligen att rida och är så modig! Nepele ville inte.

Programmet var bra. Inte en cirkus i världsklass men en bra första cirkus. Clownen var kul men mera på barnens nivå. Akrobaterna var så himla duktiga och djuren var fina men tja tråkiga. Fast då jag fråga barnen så var djuren ( Lama, kamel, STORA hundar, ponny, papegoja, åsna, tjur..) ett av de bästa samt akrobaterna.

Ett minus f¨r de för rangliga och obekväma benkar, nästa gång sitter vi längst fram i ett " bås" med stolar som har ryggstöd.

Hursomhelst var det riktit kul !

tack Ida!

kulturskillander

Här i Finland är ju nakenhet en självklarhet för oss alla. Man bastar och doppar sej gärna näck och hela familjen kan sitta i samma bastu nakna. För en afrikan är detta väldigt konstigt. I kenya ser barnen aldrig sina föräldrar nakna. Kvinnornas bröst syns men de är ju till för att mata babysar men annars är nakenhet lite av ett tabu där. Vi finnar skulle ju lätt kunna tänka oss att "i afrika går de utan kläder och nakenhet är deras livsstil där ute i byn" men så är det ju inte i riktiga livet.

Barnen kan vara nakna och springa runt ute eller bada  med folk omkring sej, men senast efter att en pojke blivit omskuren ( flickor omskärs inte i kenya, endsast av massaijerna och det kämpas emot hela tiden) och han anses vara en man så skall han inte ses naken av sin mor eller syskon.

Jonathan tycker om att bada bastu men har väldigt svårt för familjebastu traditionen eftersom han har två döttrar som inte enligt honom skulle borda se hans "juveler". För honom är det så fel som nåt bara kan bli! Därför har jag hittills varit den som alltid badat med flickorna med undantag för idag då han plötsligt självmant tog med sej dem till badrummet! För mej är det inget problem att flickorna får se snoppar på män och pojkar i bastun. De är väldigt intresserade av snippor och snoppar och vem som har vad. Det finns inget perverst tänkande hos en 4 åring som funderar över snoppar och snippor och hur barn blir till. Det hör ju till naturen.

Jag är glad att Jonathan har mjuknat lite men samtidigt tycker jag det är en så personlig sak att jag aldrig skulle pusha honom till att visa sej naken inför barnen. Snoppar ser de nog ändå på pojakrna i simhallsduschen. Det kommer nog en ålder, puberteten då det även här är känsligt med nakenheten och då skulle jag också tycka att en far inte borde se sin dotter avklädd.

Vi respekterar varandras kulturer och formar en sk tredje kultur där vi blandat hans och min kultur till något som passar oss.

 

Våra Språk

Sedan barnen var i magen så har vi alla talat våra egna språk åt magen/ barnet. Jag svenska, Daddy swahili och mummi + resten av släkten finska. Vårt hemspråk är engelska men ingen talar det rakt åt barnen. Nu är Neppe 4 år och Nalani snart 3.

De talar och förstår alla 3 språken som talas till dem. På senaste tid har Neppe velat se allt mer engelska barnprogram, Dora the explorer. Våra Ghanesiska grannar talar engelska med barnen då vi ses och det är en fröjd för örat att höra att mina barn har lärt sej engelskan också! Då Nepele ser på Dora så hör jag hur hon härmar orden.

 Dora är annors också ett superbra program för flickan Dora söker saker och ber tittaren om hjälp, hon ber tittaren söka och härma de ord hon använder.

Nalanis engelska är inte ännu lika stark men så var den inte stark för Nepele heller för ett år sedan. Men Nalani förstår det som pratas mellan mej och daddy.

De leker jätte mycket hem lekar och sköter sina dockor dagligen. Då de leker så leker de på finska!

Då de leker så vill de att även jag skall tala finska om jag är med i leken.

Jag minns att nån sagt att svensk språkiga barn ofta leker på rikssvenska( som i barnprogrammen) för att de i leken ofta har roller. Våra barn valde finskan istället för bolibompa svenskan.

Jag tycker det är så intressant med språk! För att få swahilin förstärkt så skulle vi borda bo i Kenya/ tanzania ett tag men då den dagen kommer, att vi flyttar dit, så har de nog redan språket i bagaget, det är jag säker på!

Sitter vi och talar allihopa så byter barnen flytande språket beroende på vem de talar till. Precis som jag, som bara är två/trespråkig.