youtube testing och ny sång

Det är alltid lika kul att höra Nepele sjunga för de lär sej massa nya sånger och varianter av gamla sånger på dagis. Även Nalani ger ett smakprov i videon.

tre

 Än så länge har vi bara två barbafigurer som bor i barbaväskan men de lär bi fler inom en vecka. Köpte de sista träväskorna i denna modell frn sinooperi som såde bort dem med -70% rabatt, snacka om tajming!

 Nalani lägger riktiga pussel, ännu måste man hjälpa henne med rätt bitar men hon har fattat grejjen med "hål mot plupp" :)

kummitustäti sanoo jos haluaa postavaks mut musta on hienot kuvat ! 

På tisdag skall vi på cirkus men igår hade vi en egen liten cirkus här hemma med gudmor Pauliina!

talko

Idag var det en såndär härligt fräsh vårdag. Våren är härlig för då kryper alla ut ur sina lyor, grannen hänger mera utomhus och flickorna fick sällskap i kuralekarna av grannflickan Nelli. Undertiden de samlade kuravatten så räfsade och städade vi upp terassen. Under alla löven skymtade något grönt och narsisserna är på god väg upp! Tänk så häftigt att de växer till sej under ett snölager !

Sen kom Dula och Natalia med dottern Dalila och åt super mumsig mat som vi tillsammans fixat med Jonathan innan, medan och efter att vi hämtat barnen från dagis. Det blev sallad, klyftpotatis och tomat och morot i ugnen samt kycklingfilér inbakade i bacon. Låvar det var mummsfilibabba så in i norden!

Jag har som tur en man som kan göra jättegoda såser så nu används inte såspulvren mera, halleluja!

Pimppelipossa

Då jag var liten läste vi boken om häxan pompelipossa, måste höra med dagis imorgon om de läst den eftersom Nepele gått och talat om pimpelipossa hea eftermiddagen. Moffa kom hit för att pussla med Nalani då jag och Nepele stack till gymmet. Jonathan är på jobb. Först då Pippi kom in i barnrummet och barnen stod i kö och väntade på att gå till jumpasaen så blev Nepele ängslig och skulle ha vilat upp i famnen men hon gick fint och satt sej i ringen i jumpasalen. Till en början var hon lite på sin vakt men blev bekväm och sprang runt och pratade med Pippi och var inte svartsjuk över att jag hjälpte andra barnen. Summasumarum så vill hon jumpa med Pippi igen hon fick lite skryt av Pippi också. Nästa onsdag kanske jag kan träna ReisiPakaraVatsa under tiden. . .

med knuten upp på huvet

Gissa vart vi är på väg?

Jag skall på jobb och hjälpa Pippi  Långstrump med alla barnen på jumpa och denna balettdansös skall vara en av dedr tjugo barnen.

Regnbågen

Tänkte nästan komma hem tomhänt från att gå runt två loppisar idag men på sista raden skymtade jag något som fick mej att ta längre och hastigare steg, greppa tag i den och krama den i handen så ingen skulle kunna säga " jag såg den först". Sen kikade jag försiktigt och nervöst på storleksappen, gnuggade mina ögon och kollade igen, ja den var precis rätt storlek. Mina ögon beundrade alla färgerna och sökte febrilt efter prislappen, "den är för dyr den är för dyr " tänkte jag medan jag sökte. Kunde inte tro mina ägon då jag hittade prislappen 50 eurosar, den blev min 5minuter senare. Eller jag egentligen blev den Nalanis. En Molo kids vinterhalare i storlek 92 för nästa vinter använd men i gott skick. Halleluja vad jag längtat efter att fynda en eftersom de flesta säljer sina vidare för cirka 100 eurosar (150 är ordinariepris) Nu har Nepele sin jacka som även den är billigt ( i detta fall är det billigt) fyndad i nyskick och Nalani en likadan superfräsh och helt fantastisk halare!

inte ika lätt att tappa bort sina barn med den på 

Påsk och pyssel

Eftersom våra flickor ännu heller inte äter godis så har jag fixat om påskäggen lite. Jag köpte två vanliga lite större shokladägg öppnade utan att riva pappret och gav shokladen åt Jonathan. Plastägget in i är format som ett ägg i de större shokladäggen så jag virrade pappret tillbaka på överraskningsägget och voilá så har barnen påskägg som alla dagisbarnen talar om.
I årets kinderägg kan man med god tur få barbapappa figurer, jag vill inte äta upp mina pengar utan hoppas på att arbetskamrater och dylika kan hjälpa mej samla ihop barbafamiljen för att göra ett likadant barabahus/väska som jag gjort åt Mumin.

Dessa väskor hänger med i bilen då vi kör längre vägar så har barnen något att leka med. Vi förvarar muminmammas väska, som vi kallar den, i kurasyddets fickor som jag sytt av frotesängunderlag ( så man inte väter sängen ) och tyg ovanpå. Lätta att tvätta efter att de blivit smutsiga av små fötter.

Sen piffade vi upp den ännu så gråa terassen med lite färg och välkomnade våren och väntar in påsken.

rund som en boll

Då man ses så sällan som vi gör så glömmer man hälsomaten och äter de godaste av hamburgare och värmer raclette grillen. Det gudomligt goda smakar ännu bättre i så här fint sällskap. Torrt sällskap eftersom vi alla är atopiker som träffats sju år sen vid Kanarie öarna på iholiittos ordnade läkande resor. Medan resten är ute och andas frisk luft via filter så hinner jag uppdatera bloggen. Nu kallar soffan igen.

senast vi sågs

såg vårt möte ut såhär

Då var lilla finurliga ettåriga Neppe med mej och Nalani simmade i magen. Idag är situationen mindre hektisk men då vi gick vid Idea park idag så handlade jag inget åt mej själv endast flickorna fick något nytt.

Nu väntar vi på Sari och Minttu sen är vi alla fyra på plats för Raclette. Jag och Piia har hårdtränat magmusklerna genom skratt.

wannabe byggmästare

Piia är ingen vanlig kvinna hon har nämligen borrmaskiner,sågar och andra verktyg i sina köksskåp.

byggmästare som hon är.

16 timmar kvar av detta och bättre lär det bara bli.

busy as a bee

Denna vecka har varit fart och fläng för min del, alla möten och alla arbetsturer har infalit precis just denna vecka och imorgon reser jag för första gången på tre år ensam utan barn eller man och hänger med mina fina vänner i Tammerfors en helg vilket är super skoj men lite otur att jag skall vara borta efter en vecka av spring och språng.  Här följer lite bilder om vad vi endå hunnit med denna vecka.

umgåtts

vi har dekorerat trädet med påskägg

sett snökojan smälta på ett huj

haft besök av Emil och Lilja

lekt

cyklat

jag på jobbet idag 

att engagera sig

Då flickorna började dagis var jag mån om att "skola in dem" sakta mak och jag var med på dagis de första två veckorna dvs sex gånger. De hade klarat sig där efter bara två dagar men jag ville att vi skulle ta det lugnt och komma in i den nya vardagen försiktigt. Samtidigt fick jag chansen att lära känna dagisets rytmer och ideologi samt personal. Första gången de åt på dagis stod jag med munnen på vid gavel och undrade varför det bara fanns fettfri mjölk personalen svarade och bekymrade sig över samma mat frågor som jag. Hemma tog jag tag i saken och ringde upp verket för småbarnsfostran som klart och tvärt lade punkt för diskussionen.

Det kom hem ett brev om föräldramöte. Yess tänkte jag, nu har jag chansen att möta alla föräldrarna till mina barns kommande kamrater. Ivrig dök jag upp på mötet men fick till min förvåning se att bara cirka hälften av föräldrarna dykt upp. Lite snopet tänkte jag, bryr sej inte föräldrarna? En av dem borde väl kunna ta sej tid en vardags käll? Nåja de som kom satt i alla fall där med sitt kaffe men de sa inte mycket. Det var lite pinsamt tyst tyckte jag. När det blev fritt fram att ställa frågor så ställde jag frågan högt och tydligt " vad tycker ni föräldrar om att barnen får efterrätt varje dag?" Efter en lång tystnad sa nån att de tyckte det var bra med efterrätt och då instämde nån till, men vi beslöt att man kunde få svara på en enkät om saken och vara anonym!! Då tänkte jag nog "vad är detta för vuxna människor som inte vågar ha åsikter om sina barns välfärd?"  Majoriteten valde enligt enkäten att behålla sötman också känd som efterrätt.

Sen frågades det efter intresserade för föräldra föreningen. Förra årets kassör behöll sin plats men jag var den enda som ivrigt ville medverka i föreningen som ser till att barnen på dagis får teaterbesök, ishallsbesök, utflykter med mera. .

Igår hade vi vårt fjärde möte sedan dess och vi har en trevlig grupp på 3 mammor och 2 ur personalen. Vi har  sett till att vi fått pengar och barnen har fått gå på teater, ishallen är bokad, jumpasalen har blivit använd och jag har fyndat massa uteleksaker för en liten peng (dagis pengar) på loppis. I maj väntar en uteutflykts dag med hotdogs som vi har planerat för föräldrar och barn.

Jag tycker det är en självklarhet att man är med och medverkar åtminstone på ett hörn. Alla behöver ju inte vara med i föreningen eller så men lite mer kunde väl föräldrarna ta tid för barnets "andra hem". Barn som går på dagis tillbringar en stor del av sitt liv på daghemmet med personalen och barnen där. Jag vill såklart se till att deras tillvaro där är minst lika trevlig, trygg och givande som hemma. Jag ångrar inte en dag att vi satt dem på dagis för de trivs så bra där och jag känner personalen och vet at de bryr sej.

Vi har fått välja om vi vill ha ett utveklingssamtal med barnens agna vårdare och såklart att jag vill det. Nepeles hade vi i höst oc nu är det Nalanis tur. SItta ner en halv timme och höra hur barnet utvecklats inom gruppen.

Samma undrar ja över föräldrar till skolbarn där kontakten till lärare är begränsad och man inte får feedback varje dag då tar man väl gladeligen emot föräldrakvarterna?

Jag bryr mej om er och jag älskar er ! 

Playa de la kanten

Eftermiddagen spenderade vi vid villan som nu har ett nytt stort kök att skryta med. Det kändes som en helt ny stuga så mycket utrymme. Vi gick lite på isen och klättrade på min favorit sten. Nu har jag jobbat och kommit hem till små sovande prinsessor, som dom själv skulle säga.

SKulle ladda upp en video men blogger vill inte samarbeta. Nalanis fötter var ännu en centimeter för korta för att räckas när pedalen är längst ner men ivrigt satt hon där på cykeln och åkte med benen i luften. Nepele cyklade bra men försiktigt. På tillbaka vägen, efter att vi cyklat i sisådär 80meter så sprang en fasan hane över gatan. Vi lämnade och skådade honom och Nepele var vrig som den när hon äntligen sett en riktig fasan, som vi läser om på kvällarna. Hon kände själv igen att det var e pappa fasan. 

Nu sover Skrållan och Nepele skriver av egen fri vilja.  

Se bara 

Längst ner har hon skrivit sitt namn

här han hon skrivit mitt namn enligt modellen jag skrivit.

dagens bilder

 Jag kom hem efter kl 15 och fann min familj på gården plaskandes i vattenpölarna, Nepele visade stolt upp snögubben som de byggt "mamma fast den har lite lustiga knappar " 

 Vi sydde gardiner och dynor till arbetsrummet. Nepele tynger på gasen( min symaskin har en knapp som ställer in hur snabbt det syr då man gasar) och Nalani satt i famnen och såg på då jag styrde tyget.

Sen gjorde vi oss av 3liter datum gammal mjölk från kylskåpet. Medan bulla och semle degarna jäste så cyklade vi en sväng via min kusin och hämtade upp en halare. Sedan rullade vi och tyngde vi "fina" drottnings örfilar. 

kultur flum

I den afrikanska kulturen är det alltid ( nu vågar jag säga alltid) mamman som sköter om barnet och hemmet. Pappan hämtar bröd på bordet. Vi visste redan tidigt att vi ville vara jämnlika föräldrar. Klart att jag som var hemma nio månader med våra nyfödda tog mesta ansvaret för hus och barn då jag var på mammaledigt men det var aldrig och är ännu heller inga problem att han lämnar ensam med barnen då jag jobbar. Som nu på helgerna är han hemma med dem då jag jobbar ( 3 helger av 4 i mån) Han kokar mat och pottar dem, klär på dem och går ut med dem. Han har alltid sett det som en självklarhet att vara nära och medverka i vardagen. Hans egen far är en typisk afrikansk far och Jonathan vill att hans barn skall ha en far de kan vara sej själva med. Jag är ju finlandssvensk och uppvuxen med en pappa som tagit pappaledigt för att vara hemma med mej då jag var under ett år. En pappa som njuter av att få vara med barn/barnbarn så för mej är ju detta en självklarhet men jag kommer ihåg att vara tacksam för att ha en afrikansk familjefar och säga det högt.

Jag hade rest och förälskat mej i öst afrika redan innan jag träffade Jonathan. Han var liskom rätt man från rätt land. Jag har en familj i Nairobi och jag har ett liv där med vänner och bekanta. Jag visste redan mycket om kulturen innan vi träffades. Jag älskar Kenya och jag är berädd att flytta dit när den dagen kommer. Detta visste Jonathan från första stund. Detta är vårt starka kort i vårt förhållande. Han har bott i den "vita världen" innan han kom hit så han visste också en del om vår kultur. Vi möter varandra, vi förstår varandras tankesätt och varandras värderingar för att vi känner till varandras bakgrund och vi respekterar den. Jag vet ack så många multikulturella par som har svårigheter med kulturskillnader. Senast idag har jag lyssnat på en god vän (afrikan) som i flera år levt i ett koppel för hans finska flickvän varken vill eller kan förstå hans bakgrund eller hans värderingar. Senast förra helgen lyssnade jag på en god vän, även han afrikan som frågade varför hans flickvän inte kunde förstå vissa saker. Dessa flickvänner har aldrig satt sin fot i Afrika och har heller ingen lust att så göra. Jag tycker så synd om dem, de missar en chans att sprida vyerna och de kommer att mista sitt förhållande i slutendan. 

Jag anser det viktigt att våra barn skall få ta del av deras rötter både de afrikanska och de finska. Jag anser det viktigt för deras uppväxt och deras Jag-bild. I framtiden hoppas jag att de kan känna sej själva och veta att de har släkt från olika håll. De kommer att vara kluvna, svarta i europa och vita i afrika. Aldrig kommer de att se ut som resten av befolkningen i landet men de hör hemma där endå, det är deras hem och deras rötter. Deras mark att stå på och deras luft att andas in. Vi skall göra vårat bästa för att de skall känna sej hemma i världen. 

Det jag vlle ha skrivet var att jag är så jätte tacksam över det jag har. En afrikan som förstår mej och som jag förstår.

+11 och edvins stigen

Enligt Jonathan så kunde vi inte cykla på de bara trottoarerna utan vi gick nån kilometer till Edvinsparken och hem igen. Det gick helt bra att gå, emellanåt bar daddy Nepele på ryggen och ett tag gick Nalani och Neppe satt i vagnen men till slut satt de båda där och trängdes. Det var helt fantastiskt väder med vattenpölar överallt. Det tog en stund att gå så vi hann inte gå runt stigen men vi kom fram, åt mellanmål i en liten tunna och tittade på några av Edvins konstverk som låg närmast. Nu är Jonathan på jobb och vi ritar och skriver med brinnande iver.