det går bra nu.

Taas vierähti tovi. . . 

Silti en ole valmis luopumaan blogista joten täällä minä taas rustaan. 

Edelleenkään mitään kummallista tai maailmaamullistavaa ei elämässämme ole tapahtunut. 

Koulunkäynti sujuu tytöiltä hyvin ja on ihana huomata kuinka isoja he ovat ja kuinka vapaasti he liikkuvat kaupungissamme. Toissa päivänä Neppe kysyi lupaa mennä koulun jälkeen 3-4luokkalaisille tarkoitettuun nuoriskalle. Kaveri tiesi missä se on ja sinne he kävelivät yhdessä. Voin vain kuvitella miltä tyttärestäni tuntui. Olla niin iso. 

Itse muistan moiset jutut positiivisina omasta nuoruudestani, hengailtiin alakoulun yläluokilla paikallisella nuoriskalla usein ja se oli jännää ja kivaa. Haluan tietenkin että lapseni saavat kokea saman. Iltapäivällä hain todella tyytyvisen neidin kotia, tai noh treeneihin. 

Nalanillakin koulu on lähtenyt rullaamaan hyvin ja läksyt tehdään ilomielin vielä. Uusia kavereita on tullut liki päivittäin. Iloitsen lasten koulussa sitä että siellä lapset leikkivät paljon yli luokkarajojen ja jopa ikäluokkien kanssa. 

Nathan siirtyi isompien ryhmään dagiksella, ja häntä ei saisi sieltä kirveelläkään kotia iltapäivisin. Siitäkin on tullut jo niin iso poika monessa merkityksessä. 

Itselläni koulu ja työ sujuu huomattavasti helpommin nyt kuin keväällä. Pahin on takanapäin ja nyt osaa jo hahmottaa määränpään vaikka siihen menee vielä kaksi vuotta kunnes saan tituleerata itseni kätilöksi. Nautin työstäni, teen hiljaista lähtöä psykiatrialta, valmistaudun siihen että toivottavasti joku päivä lähivuosina saan siirtyä uuden ammattinimikkeen hommiin. Helppoa se ei tule olemaan sillä psykiatria on minulle sydänasia. Onneksi vuosistani psykalla on hyötyä elämässä päätyipä sitä tekemään mitä tahansa. Tiedän että pala minusta tulee aina kaipaamaan työtä ja kohtaamisia mutta se kertoo vain kuinka alalla olen viihtynyt. Vielä ei ole aika jättää psykkaa mutta henkisesti työstän tulevaa lähtöä. 

Kevään sumu on jo suurimmaksi osaksi hälventynyt, elämä hymyilee jälleen niinkuin ennenkin ja N-A-U-T-I-N jälleen olemisesta. En mä pohjalla vielä käynytkään mutta suht lähellä kuitenkin. . . 

Omat voimavarat on tullut testattua ja koettua että verkko kantaa. 

Itseasiassa alkuperäinen idea oli kirjoittaa jotain ihan muuta mutta sormet näpyttivät mitä mielessä oli.  

tankespyor

Igår hade jag en så gott som ledig dag som jag fick äran att tillbringa med en god och klok vän.Vi gick ut två tiden på eftermiddagen med lite saft och raw donitsar från café Cake day som jag plockat upp på vägen och njöt av dem i vårsolen som just igår tittade fram. Barnen gymnastiserade på gården en stund men sen tog vi en promenad till brändö sund där kidsen tog ut all fantasi de hade i ett skogsområde medan jag och Jenny satt oss bekvämt och lät solen värma oss medan vi samtalade om diverse ämnen. Vi kom fram till hur skönt det egentligen är att vara vuxen, som på riktit vuxen, inte bara tjugo plus utan att man levt en stund och insett att livet bär även om det ibland brister. En viss tjej sa en gång för femton år sedan till mig att hon beundrar kvinnor som har rynkor. Då förstod jag inte charmen i det men jag har på senare tid märkt att jag nu också beundrar människor som man ser att de levt. 

Jag som alltid har varit nostalgisk har nu under senaste månaderna varit supernostalgisk. Folk från 90- talet dyker upp utan förvarning i mitt liv på olika sätt och det är bara superspännande. Samtidigt som jag fashinerad av det så dras jag tillbaka till minnen från den tiden och lämnar och fundera och känna efter, till och med analysera. 

Jag hänger inte alls med många från grundskoletiden mera vilket gör att jag känner att det är närmast exotiskt att träffa på nån nu. Det är inte så att personerna var fel, bara jag som kom i hamn då jag fann öst afrika. 

Jag känner att jag kan dela in mitt liv i olika delar, perioder. De skiljer sig en hel del från varandra men samtidigt är de alla byggstenar som helheten stöder sig på. Jag har kvar vänner från de olika perioderna, alltid någon som förstår eller kan reflektera den delen av mitt liv.

Plötsligt blev det  iallafall kallt och vi såg att klockan var tio i sex så vi traskade hem till Jennys och Nias igen för att fixa middag. Det blev exakt en sådan dag som jag önskat, en stressfri tillvaro är dagen bara flöt förbi i bra flow...

Dethär inlägget blev rätt klurigt men jag bara tömmer huvudet. 

Böt språk gjorde jag också. Vet inte varför men kanske jag skriver på svenska en stund framöver eller så inte. Det har annars också blivit en märkligt plats här på min blogg. Jag vill inte sluta med den men jag har inte den ork och tid som förr. Den reflekterar väl rätt bra mitt liv just nu. Lite råjsigt med myki på gång.