Jag har tillbringat helgen på mitt sista Missions kurs veckoslut på Åland. Kom hem tre inatt och kan låva att även om jag var otroligt glad över att vara hemma igen och glad då barnen väckte mig klockan sju trettio så var jag lättad över att dagens playdate var med Päivi Ukko och Usva. Då kunde jag lätt låta bykberget flöda över och bara stänga sovrumsdörren utan att städa upp desto mera. Päivi som var lika trött som mig hade inget emot att vi låg i kalsongerna och njöt av att barnen sysselsatte sej själva så väl.
Det var en dag som kunde varit grå och tråkig och sunkig på många sätt men som blev glad och full av hopp och kärlek istället.
Sedan trotsade vi vädret och gav oss ut på en färd som vi inte var säkra på om det var en god ide eller ej. Nepele och Ukko cyklade, Nalani och Usva (4mån) sov i vagnarna som vi körde. Sträckan var typ 3-4km och det längsta Nepele nånsinn cyklat är väl 0,8km i ett sträck. . . Mot våra tvivel så störde inte regnet oss det minsta och barnen orkade cykla hela vägen hem till Ukko utan att vi allt för många gånger måste kämpa och heja på dem. De stannade vid varje vägkorsning och spurtade däremellan.
Medan Päivi handlade mellanmål så lekte barnen såklart i gyttjan...
Hos Ukko belönades de med en lyx vilostund framför Risto Räppääjä ja Viileä Venla och mellanmål.
Då daddy slutade jobbet så tog han mej och tre största barnen för att jumpa och nu sitter jag här i tystnaden och låter öronen och själen vila. Sovande barn är underbart vackra.
Jag är tacksam för de få riktit goda vännerna jag har. De som ställer upp i vått och i torrt och som jag duger åt som den jag är.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti