Hoppeligen föder min väninna och fd kämppis Veronica hennes och Albys förstfödde inatt !Jag håller tummarna och jag kan inte lägga mej. Denhär nervositeten tar mej tillbaka i tiden till 20.12 2008 då jag hade gått en dag över beräknat och exakt denhär tiden på natten gick vattnet och min far som bodde i grannen körde oss 600 meter ner till sjukhuset.Tre timmar senare var Nepele i våra armar.
Vi hade varit ut o gå vid det nya bostadmässo området i Sunnanvik med blivande gudfar Eric. Då vi kom till Erics hade jag svårt att hitta en bra ställning att vara i så vi åkte hem med Jonathan. Det knep till lite så jag försökte sova. Vi hann bara blunda så gick vattnet. Snabbt på med kläderna, ringa pappa som låvat skjutsa oss grabba BB väskan och iväg mot sjukhuset. Jonathan hann inte riktit med i vad som hände och jag had enog också svårt att fatta att jag nu måste utsättas för att föda barn!! Barnmorskan gjorde en check och sade lugnt att jag får byta kläder och så gick vi till förlossningsrummet. Allt gick så hastigt att jag knappt hann tänka jag bara gjorde som barnmorskan sa. Jonathan visste ännu mindre vad han kunde göra men han hölls vid min sida och det var det bästa han kunde göra. Jag kommer ihåg att jag i ett skede sa " jag vill inte föda mera, nu kniper jag ihop och går hem" men barnmorskan tyckte det var smidigare att föda ut barnet och så gjorde vi det. Utan smärtlindring och helt natruligt kom hon ut. 3370g och 52cm guldvärt. Inga "skador" nertill och jag förundrades över hur smidigt det gick !
Ett och ett halvt år senare efter att ha fått en ryggmassage av min moster så led jag av on off sammandragningar från 04 på morgonen tills 22.00 då Jonathan kom hem från jobbet och min mamma och mimmu som var och hjälpte mej sköta Nepele shasade iväg oss till BB. Mot min vilja körde vi dit, jag trodde aldrig jag kulle föda en timme senare ! Jag låg på britsen och tyckte det var onödigt att vi var där, kände mej i vägen tills barnmorskan överraskat sa att jag igen var 8cm öppen och ready to go. Samma sak igen naturlig födsel fastän lika smärtsam som den första och skadefritt nertill. Nalani kom ut i vecka 38+2 helt otippat men ack så välkommen ! Igen hann vi inte riktit med i vad som hände. Men tack gode Gud hade jag packat kameran iväskan, vi hann ta några bilder från förlossningsalen innan batteriet dog ut... 3590g och 50cm kärlek fick vi denna gång. Nalani var ännu helt täckt med tjockt vitt fett, men det sög i sej bra när man kom hud mot hud.
Med båda flickorna har jag legat i samma rum på BB rummet till höger, 1.
Båda flickorna har genast de kommit ut nappat tag i bröstet och jag är glad att amningen kom naturligt.
Jag hoppas att mina kära flickor i framtiden kommer ha lika bekväma födslar som jag.
Förresten så har vi tippat att båda skulle bli pojkar.
Big up till alla kvinnor som föder och även de som inte föder men som uppfostrar barn !
1 kommentti:
kiva texti!
Lähetä kommentti