Vi har varit föräldrar i fyra och ett halvt år! Wow, ibland blir jag förvånad över det själv. Inte för att det känns som en omöjlig ide men man blir liksom tacksam för att vi fått den äran att vara någons förälder. Senaste året har sanningen om hur orättvist och svårt naturen gjort det för människan att föröka sej verkligen visat sej i min vänskapskrets.
Det jag ville skriva om var att jag så gott som i fyra år haft fullt upp med att ta hand om och vara med barnen. Men det senaste halvåret så har jag varit lite vilsen i mitt liv. .Inte som mamma, den rollen har jag på klart men som Jenni så vet jag inte riktigt hur jag skall vara här hemma. Barnen leker mest hela dagen bra tillsammans, emellanåt behövs jag för att titta på konstverk eller nya trick de lärt sej eller reda ut en strid men annars leker de för sej själva i all harmoni.
Då jag har städat och fixat så vet jag inte mera vad jag skall göra då jag inte behövs hos barnen mera. Man kan ju inte laga mat eller städa hela tiden. Vad gör man med tiden däremellan? Jag har sytt och pysslat men det mesta börjar vara gjort...
Vad gör folk?
8 kommenttia:
Gymille mun kans! :) Tai jumppaa kotipihassa!
ja jumpan lomassa huilaat - sulla on nyt aikaa kun olet lomalla. Kirjoja voi lukea ja muutenkin vaan nauttia olosta ja rauhasta tyttöjen huoneessa. Sit kun työt alkaa niin päivässä on vähemmän tunteja olla tyttöjen kanssa - ja oleminen tarkoittaa myös vain läsnäolemista ei välttämättä aktiviteettia :) Tiedän et se on sulle vaikeeta mutta siinähän se sun haaste onkin, olla vaan :)
Pauliina gymi on hyvä , jatka mun tsemppaamista! mutta koti jumppa ois hyvä saada käyntiin sillä en pääs ekumminkaan kotoa lähtemään kun ei noita kumminkaan keskenään voi jättää ;)
juu vaikeinta on olla vain...täytyypi harjoitella...
Pauliina gymi on hyvä , jatka mun tsemppaamista! mutta koti jumppa ois hyvä saada käyntiin sillä en pääs ekumminkaan kotoa lähtemään kun ei noita kumminkaan keskenään voi jättää ;)
juu vaikeinta on olla vain...täytyypi harjoitella...
Katot telkkaria! Ihan parasta :-) mun egen tid
Äh en välitä telkusta... :/
Hittade av slumpen in här! är själv inte förälder, men utbildad inom barnped. o. kan säga dig, att du bara kan vara stolt: dina barn behöver dig visserligen inte mer lika aktivt som förr (men ack ändå massor); du har lyckats göra dem utåtgående och självmant undersökande små individer! Förstår totalt "vilse-känslan" men var bara stolt!
hej anonym !
Det var ett annat sätt att se saken! Tack för det , känns bra att höra! Ibland vill man också höra de skaer som man själv vet men det känns verklöigt först då nån annan säger det högt:) annars också kul med respons! ha det bra!
Lähetä kommentti