Ingen varnade mej för detta. I skolan lärde vi oss om 2 års trots och 4 års trotset. Men ingen har nånsinn varnat mej för tonårs fasonerna som börjar vid 4 års dagen.
Jisses! Här smäller dörrarna "jag vill vara i fred" Glad i ena stunden och arg som ett bi i den andra, inte kommer väl mensen än? Duktig på så många plan men envis och självständig. Stor flicka som kan själv men stundvis liten och ömtålig. Gränserna skall testas och rubbas, nu om nånsinn är det viktigt att veta var man lagt gränserna och se till att de behålls.
Det har smygit sej på en stund men ändå kommit helt plötsligt.
Egentligen tycker jag det är charmigt och bra att hon har en stark personlighet och är självständig men i stunden som hon agerar ut med det så ser jag inte charmen, först nu efteråt då jag reflekterar över det hela. Hon är som sin mor, en stark och självsäker individ.
Kanske lättar det tills det riktiga tonåren börjar eller så förvärras det. Håll huvet kallt mamma, du var en gång själv dendär ungen!
Det som skrämmer mej i det hela är att hon inte mera är lika beroende av mej eller ens vill vara det... Hon vill vara i fred istället för att mysa i min famn!
Men det går i alla fall att resonera med henne och hon förstår vad man säger och hoon kan uttrycka sina känslor!
2 kommenttia:
Mielenkiintonen postaus! Varmasti haikeeta kun oma vauva kasvaa isoksi eikä enään tarvii vanhempia yhtä paljon ku ennen! Snyft.
askel askeleelta on lasten tarkoituskin irrottautua vanhemmistaan, välillä tulee harppaus eteenpäin ja sit pari askelta takasinpäin ja samalla odotetaan että vanhemmat on ne tuki ja turva jotka asettaa ne rajat jotta on turvallista olla. Rajat venyy sit iän myötä niinkuin reviiritkin jolla liikutaan. Vanhemmuus ei ole helppo juttu eikä lopu johonkin tiettyyn ikään.. se vain muuttaa muotoaan.. onneksi :)
Lähetä kommentti