Jag önskar jag hade mer tid att besöka mina morföräldrar och bonus farmor. Jag önskar jag hade mer tid att se vänner oftare. Jag önskar jag hade mer tid att bara sitta ner och inte göra nånting. Samtidigt som jag önskar detta så älskar jag att hålla igång. För tillfället har jag allt för många järn i elden, två och ett halft jobb, föräldrakommittén, MLL styrelse, hjälpa invandrarna med deras mentala hälsa i det nya landet... och listan fortsätter. Då jag får en planlös kväll då jag ännu till är billös så står jag gärna i köket eller läser och leker med barnen mina här hemma. Jag saknar då inte att ränna rundt utan känner att hemma är bäst. Därför har det gått veckor utan att jag hunnit se alla vänner för de har då heller inte alltid tid att ta sej hit. Fast jag är så upptagen så tillbringar jag mycket tid med barnen mina eftersom jag sällan gör något själv förutom de timmar jag vaknar tidigt från mitt nattjobb och har nån timme för mig själv innan jag hämtar dem från dagis. Jag har alltid, ända sedan Neppe föddes, haft med barnen på det mesta. De hänger med då jag träffar vänner, då vi går på stan, överallt och det har aldrig varit ett problem. Problemet är mest det att det är halt ute och jädra tungt att cykla med dem båda bakpå så innan Nepele orkar cykla längre vägar själv så är vi beroende av bilen för löängre sträckor nu vintertid.
Det som betyder mest för mej är ändå barnen och familjen och då de har de bra så har jag det bra.
Nyårs löftet 2013 får bli att lära mej säga nej
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti