att engagera sig

Då flickorna började dagis var jag mån om att "skola in dem" sakta mak och jag var med på dagis de första två veckorna dvs sex gånger. De hade klarat sig där efter bara två dagar men jag ville att vi skulle ta det lugnt och komma in i den nya vardagen försiktigt. Samtidigt fick jag chansen att lära känna dagisets rytmer och ideologi samt personal. Första gången de åt på dagis stod jag med munnen på vid gavel och undrade varför det bara fanns fettfri mjölk personalen svarade och bekymrade sig över samma mat frågor som jag. Hemma tog jag tag i saken och ringde upp verket för småbarnsfostran som klart och tvärt lade punkt för diskussionen.

Det kom hem ett brev om föräldramöte. Yess tänkte jag, nu har jag chansen att möta alla föräldrarna till mina barns kommande kamrater. Ivrig dök jag upp på mötet men fick till min förvåning se att bara cirka hälften av föräldrarna dykt upp. Lite snopet tänkte jag, bryr sej inte föräldrarna? En av dem borde väl kunna ta sej tid en vardags käll? Nåja de som kom satt i alla fall där med sitt kaffe men de sa inte mycket. Det var lite pinsamt tyst tyckte jag. När det blev fritt fram att ställa frågor så ställde jag frågan högt och tydligt " vad tycker ni föräldrar om att barnen får efterrätt varje dag?" Efter en lång tystnad sa nån att de tyckte det var bra med efterrätt och då instämde nån till, men vi beslöt att man kunde få svara på en enkät om saken och vara anonym!! Då tänkte jag nog "vad är detta för vuxna människor som inte vågar ha åsikter om sina barns välfärd?"  Majoriteten valde enligt enkäten att behålla sötman också känd som efterrätt.

Sen frågades det efter intresserade för föräldra föreningen. Förra årets kassör behöll sin plats men jag var den enda som ivrigt ville medverka i föreningen som ser till att barnen på dagis får teaterbesök, ishallsbesök, utflykter med mera. .

Igår hade vi vårt fjärde möte sedan dess och vi har en trevlig grupp på 3 mammor och 2 ur personalen. Vi har  sett till att vi fått pengar och barnen har fått gå på teater, ishallen är bokad, jumpasalen har blivit använd och jag har fyndat massa uteleksaker för en liten peng (dagis pengar) på loppis. I maj väntar en uteutflykts dag med hotdogs som vi har planerat för föräldrar och barn.

Jag tycker det är en självklarhet att man är med och medverkar åtminstone på ett hörn. Alla behöver ju inte vara med i föreningen eller så men lite mer kunde väl föräldrarna ta tid för barnets "andra hem". Barn som går på dagis tillbringar en stor del av sitt liv på daghemmet med personalen och barnen där. Jag vill såklart se till att deras tillvaro där är minst lika trevlig, trygg och givande som hemma. Jag ångrar inte en dag att vi satt dem på dagis för de trivs så bra där och jag känner personalen och vet at de bryr sej.

Vi har fått välja om vi vill ha ett utveklingssamtal med barnens agna vårdare och såklart att jag vill det. Nepeles hade vi i höst oc nu är det Nalanis tur. SItta ner en halv timme och höra hur barnet utvecklats inom gruppen.

Samma undrar ja över föräldrar till skolbarn där kontakten till lärare är begränsad och man inte får feedback varje dag då tar man väl gladeligen emot föräldrakvarterna?

Jag bryr mej om er och jag älskar er !