 |
| oj så löst Nalanis hjälm sitter |
Imorse kl 8.07 blev flickorna dagisbarn på riktigt. Med ivriga och lite nervösa steg tog de sej upp för trapporna och in på dagiset. VI klädde av oss och hörde hur ett annat barn grät efter sin mamma, vi satte oss ner vid grötfaten. Nalani satt nöjd med skeden i högsta hugg men Nepele satt spänd och nervös och tittade på barnen. Lina och Stina tog bra hand om dem och mamma och daddy önskade bara en trevlig dag på dagis och
" vi ses efter mellanmålet" Nepele grät, inte av panik mer av nervositet. Hon fick sin snutte och vi lämnade henne i Linas famn.
Jag känner mej stolt för jag var inte gråtfärdig och jag klarade flickornas dagis start galant! Efter jobbet kom vi in på gården kl 14.47 och möttes av två glada sandkaksbakare som glatt sprang och omfamnade oss. Allt hade gått galant även för dem! Nepele hade slutat gråta snart fter att vi gått och sen har de lekt och sovit som värsta proffsen !
Personalen tyckte att flickorna är ganska " nöjda i sej själva". Det var en fin kommentar!
3 kommenttia:
oi ku ihanaa ku kaikki meni hyvin!!! Mites Nala? eikö se ollu itkeny yhtään? Reippaita tyttöjä!! <3
niin ovat reippaita - Nepellä jännitys purkautuu helposti itkuna mut senhän tiedättekin.. kyllä se siitä rutiiniksi muuttuu. kertoi ihan kivasti tarhapäivästä tänään eikä maininnut ikävästä tai itkusta mitään joten hyvin meni ja menee jatkossakin. haleja molemmille
Ihanat sisarukset rappusilla :) siitä se matka tarhamaailmassa alkaa ja hienosti oli alkanut!!
Lähetä kommentti