Nalanis sanna jag börjar komma fram allt mer.
Hittills har hon ju varit lugn och go mest hela tiden och aldrig sagt ett pip mer än nödvändigt men nu har hon börjat få temperament.
Hon meddelar då hon är missnöjd, oftast då hon inte kan nå en leksak hon kastat irfån sej eller om hon är vrålhungrig och hennes mage kurrar.
Problemet är bara att fast hennes mage kurrar så KAN hon inte lugna sej för att amma mer. Endast i tystnad då inget annat är mer intressant än mjölken. Oftast kommer Nepele just då för att högt konstatera "nanani dicka mökken, vi ska tyssst" och då är det redan kört med amningen.
Men varje kväll när Nalani somnar i famnen min( ja hon får göra det ännu) så sitter jag en stund och bara beundrar henne innan jag törs lägga henne i sängen!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti