spontant

Vi erbjöds spontant att få ha en barnfri kväll/natt/morgon. Vissa kunde tro, och trodde också, att jag gladeligen skuttade upp och tjoade för att få tid för mej själv och allt detdär som alla snackar om.

Men sanningen är att jag hade sett framemot att leka med barnen, umgås och bara vara som vanligt ikväll efter att ha jobbat på gymmet imorse. Men barnen hade redan hört att de erbjudits en natt på skären med sina idoler och den glädjen kunde jag inte ta ifrån dem. Packade väskan och pussade dem adjö.

Fixade till deras rum som vi idag hämtade en ny (begagnad) 60-tals sänk till och bärde bort den gamla ikea hyllan. Nu är jag så nöjd! Jag tycker så om flickornas rum!

Efter att jag donat färdigt visste jag inte riktit hur jag skulle sysselsätta mej mera.

Ida hade ringt tidigare och jag blev erbjuden sällskap. Passade på att jogga dit medan Jonathan åkte på jobb.

Jag njöt faktist av att träffa min vän och kunna diskutera utan avbrott och mysa med tekoppar och skön senegalesisk musik i bakgrunden. Nu är jag hemma med Jonathan och vi har hyrt film för första gången på mannaminne. Bara för att man måste ju göra nåt nu när man har chansen!

Jag förstår inte detta, det finns inget jag saknar, annat än ibland tystnaden, av mitt barnfria liv. Jag är handikappad utan dem... Vad gör barnfria människor om dagarna? Vad borde jag göra nu när jag har chansen?

en berättelse om besvikelse

Idag var det då som skrivet Nepeles andra dansskole dag. Hemma bytte hon glatt om till sin jumpadräkt och trallade glatt om att fara på danslektion. För att lugna ner Nalani som grinade i mina fötter om att även hon ville på dansskola så berättade jag att vi två skulle ut och leka med Katja och Mio under tiden. Då blev Nepele ängslig och ville inte alls att vi skulle lämna henne ensam där. Vi kommer ju bara att vara utanför, inte långtborta alls försökte jag förklara.

Väl framme hade vi gott om tid på oss att kolla stället och andas djupt för att göra Neppe redo för sin lektion. Barnen tittade på större dansgruppers övningar men då dörren gick upp för Nepeles klass så tvärvägrade hon gå in. Jag gick in med henne och försökte lugna ned henne och berätta att allt var bra och påminna henne hur kul hon hade senaste men nej hon bara grät.

Jag visste att Katja stod utanför och väntade och kände stressen i mej över att inte ha en ledig hand at texta henne på mobilen om att vi blir sena ...

SLutligen gav Nepele en orsak " men mamma för jag älskar dej sååå" "Men jag älskar ju dej också men man kan jumpa ensam fastän man älskar den andre..."

Det kan man tydligen inte och jag fick snopet ta med Nepele därifrån.

Klädde snabbt på henne för att hinna möta Katja där ute. För mej själv tänkte jag bara hur arg den allt så punktliga Katja måste vara vid det laget...

Väl ute sökte vi rundt knutarna men fann henne inte. Efter att ha hunnit skicka ett meddelande om att vi dröjer pga Neples situation så slocknade min telefon och jag hade inget sätt att få tag i min vän.

Pust stånk och stön suckade jag.

Hon har all rätt att vara besviken.

Besviken var jag med. Lite besviken på att Nepele inte velat gå in, jag trodde hon verkligen tyckte det skulle vara skoj men mer besviken på att jag inte tänkt den tanken innan och nu gjort min vän besviken på mej.

 La in flickorna i bilen och körde runt stan ett par varv lyssnandes på "simama kaa, simama kaa ruka ruka ruka simama kaa! " och andades djupt. Efter att ha suttit tyst och coolat ner nerverna så körde vi till mina morföräldrar, mimmu och paappa. Jag är glad att jag höll lugnet inför barnen fastän jag kände mej stressad. Ville inte att Nepele skulle tro att hon måste gå dansen eller att jag var besviken på henne. Det är ju en värdslig sak, dansskola.

 

Hemma fick jag även äntligen tag i Katja och fick chansen att be om ursäkt för mitt icke kompis-betende. Men så är det, som vi konstaterade, att med barn kan man aldrig säga säkert. Inget är 100% och överraskningar är nåt man skall räkna med. Det är okej men störande.

jobb

Jobbar fjärde natten i rad.

Det är väldigt skönt att ha ett nattjobb i detta livsskede.

Jag har mera lediga dagar än normalt och jag missar inget av flickornas vakentid förutom tiden på dagis där de ändå skulle vara om jag jobbade dagsshift. Barnen har som tur inte reagerat på att jag är borta nätterna. Det hände min förre kollega som måsta sluta med vakandet pga barnen som led av det.

Jag hinner hjälpa till med kvällsysslorna och pussa dem godnatt innan jag drar till jobbet och på morgonen då jag kliver in genom dörren 07.15 tiden så brukar morgonpigge Nalani komma springandes emot mej med yrvakna ögon och hoppa upp i famnen på mej! Sen väcker vi tillsammans Nepele och Daddy om han har morgonlektioner. Jag hjälper dem med morgonsysslorna och pussar iväg dem eller kör dem till dagis(de dagar jonathan inte har morgonlektioner). Jag sover jättebra på dagen och hinner sova 8-15. Stiger upp och äter morgonmål och hämtar barnen vid 16.00.

Im loving this!

bild lånad av katja

Men mitt sociala liv ligger lågt dessa arbetsdagar eftersom jag bara har några få timmar på mej att umgås med min familj om kvällen så prioriterar jag att vara hemma. Men jag välkomnar gärna gäster och vänner. Idag kom tillexempel Katja och Mio på besök en stund. Barnen bjöd Mio på gräshoppor och sällskap.

Det bästa med goda nära vänner är att man inte behöver "göra till sej" eller göra sej fin inför deras besök. Man kan ligga i soffan eller städa medas de är på plats.

Imorgon har jag ledigt i några dagar efter att jag vaknar.

På kvällen skall Nepele på sin andra danslektion ! 

Hon var så söt senaste vecka då hon lite nervös lämnade i jumpasalen med sin rosa ballerinadräkt och vinkade hejdå till mej som satt och väntade 45 min bakom dörren.  

Det hade gått prima även om hon inte riktit kom ihåg vad de gjort.

vardagsmat och konsumtion

Jag ogillar att behöva slänga bort mat som blivit gammal. Det blir ju gammalt för att man köper upp för mycket eller glömmer att äta upp i tid. Jag avskyr att se alla gula/röda rea lapparna på kött och mjölkprodukter och inse att största delen kommer att slängas! SLÄNGAS!

Då jag jobbade på butik förr (7 år sen) så fick vi som tur då ännu ta hem alla rödmärkta varorna som inte blivit sålda. Detta var en liten butik. Men jag vet att de flesta om inte alla i detta nuet kastar bort, i soporna, mat som kunde tillverkas!

Jag försökte nångång föreslå ett samarbete med kyrkan, att de skulle koka upp maten samma kväll, det som inte blivit sålt. De skulle bjuda hemlösa på den maten istället för att bara kasta bort! Dyrbar mat! Djur som slaktas för att bara ruttna bort i en roskis konteiner! Men jag fick ett kort och bestämt svar Nej.

*pust*

Blir alltid lite upprörd ...

Anyway skall författa mej kort.

Vi kollar inte så noga på datumen, vi kollar mest på hur produkten ser ut och luktar. Jag köper alltid rödmärkta varor för att rädda åtminstone några paket. Vår frys är alltid full. Vi har två stora frysboxar med mat och bär.

Det blir även billigare på detta sätt men det är inte alltid pointen!

Tyvärr, men skönt för plånboken, hittar man ofta eko kött på rea.

Varför köps den inte?

Nåja min point som jag ville skriva var i alla fall att de gånger som mjölken blivit "gammal",som idag, så brukar vi steka plättar. Halva smeten vanliga plättar och andra halvan spenatplättar.

En varmrätt och en efterrätt i ett !

 

bara att slänga i spenat (fryst) i vanlig plättsmet och steka

 

Sen vill jag ännu kopiera denna lista på 5 varor som är hälsosammast då de är ekologiska :

• Kaffe

På kaffeplantager används ett av världens farligaste bekämpningsmedel som varit förbjudet länge i Sverige och EU. Det skadar - och dödar - både natur, djur och människor. Välj ekologiskt kaffe så gör du stor nytta för en liten kostnad.

• Bananer och vindruvor

Två frukter som är riktigt hårt besprutade. På bananodlingar används extremt miljöfarliga bekämpningsmedel som ger arbetarna och deras barn nervskador. Och vindruvor, med sina tunna skal, kan innehålla rester av flera kemiska bekämpningsmedel. I ett EU-stickprov på ett paket russin hittades till exempel rester av 26 olika bekämpningsmedel. Om du inte hittar ekologiska bananer, vindruvor, russin eller vin kan det alltså vara en idé att välja något annat.

• Mejeriprodukter

För några kronor extra kan du få ekologiska mejerivaror som gör stor nytta både i Sverige och i andra delar av världen. På hemmaplan bidrar du till friskare vatten, gladare djur, mindre gifter och att fler fåglar och blommor trivs. Och i länder som Brasilien behöver ingen regnskog skövlas eller natur och människor förgiftas för att svensk boskap ska få billigt foder.

• Kött

När du äter kött är det bäst att välja ekologiskt, av samma anledningar som för mejeriprodukterna. Finns inte ekologiskt, så är kött från svenska djur som betat utomhus ett bra alternativ. Men det viktigaste av allt är faktiskt att käka mindre kött överhuvudtaget.

• Potatis

Här gör du också en stor insats för en liten slant. Potatis är den gröda som besprutas mest i Sverige. En riktig skurk är King Edward - en kung som borde störtas!

skön dag

 Nalani var med mej på jumpan i morse och fortsatte sedan med mummi och moffa. De var och såg på Benny Törnroos och mumin familjen på ritz teater. Nalani hade varit lite rädd och blyg i början och gömt sej bakom mummis rygg då mumin figurerna kom på scen men mot slutet satt hon redan och vinkade åt dem!

Tyvärr missade Nepele hennes dagis bästis kalas idag eftersom hon vaknade med stegring... Men hon har haft bra med energi och sysslat med olika saker hela dagen.

Hon har skött om mina fötter. Hon pynjade och på med dem en lång stund och jag läste min senaste Meidän Perhe tidning och njöt av behandlingen. Även Neppe har läst igenom alla deras Nalle Puh och Leppis tidningar och gjort alla pyssel som hon hittat i dem. Jag hade inte trott att hon skulle klara av pysslen så bra redan! Nu har vi nåt för nästa flyg/tåg resa!

med sin fina penna som hon fått då jumpakortet blivit fullt

Då båda barnen var på plats så lekte vi "kom hem alla mina barn- på vilket sätt". En populär lek som vi brukar göra på jumpan också. En står i ena ändan av rummet och ropar "kom hem alla mina barn" och barnen i andra ändan ropar " på vilket sätt" "krypandes/springandes/ålandes osv"  Vi höll på i 45 minuter. När idena tog slut så sprang vi och kröp vi flera gånger i sträck. Eftersom barn älskar att repetera saker så tyckte dom det var roligt. Roligaste var ändå då man skulle springa och klappa rumpan. Den garvade de länge åt.

min sommar 2013...

...kommer för första gången på flera år att bli lätt! Jag ser det redan framför mej hur jag kan göra andra saker än att ge fart i gungorna och stå ute och vakta självständigt lekande barn.
Vi skall inte skaffa au pair, fast cucu(fammo) kunde vara en bra kandidat.
 Nej det är så att jag checkat av olika saker det senaste halvåret. Tillexempel så klär båda barnen på sej allting själv från top till tå, de äter vad som helst och när som helst, med det menar jag att det inte finns fasta tider att dyrka. Barnen leker tillsammans eller ensamma här på gården utan mej (jag finns ju in i huset eller bakom inte 1km bort) och de vet reglerna och de följer dem! Men det som ändå kommer vara den skönaste känslan är att inte behöva ge fart i gungan mera!! Nepele klarade det förra sommaren och Nalani har vetat iden med" benen fram och böj benen " men inte fått in rörelsen innan nu då vi hängt upp trapetsen som vi fyndat.
 I och med att man sitter på en liten smal pinne så är det lättare att fatta iden med hur kroppen skall balansera för att få fart åt sej och halleluja detta har Skrållan lärt sej idag! Jag ryser av välbehag! Åh tänk att inte behöva stå vid gungan och pusha fart varje minut!!

notera att flickan på bilden fått sitta på bänken=arrest för att ha klippt punk rockiga strumpbyxor åt sej idag

omm omm ommm

Nu har alla vi tre flickor i familjen flunssa och den ena snorar mer än den andra och den andra grinar mer än den tredje och den tredje försöker hålla i trådarna.

Typiskt nog så är Jonathan borta hela dagen. Efter att ha fullt hjärn kapaciteten med skrik och grin så klädde ungarna på sej många lager varma plagg och lekte på gården. Under den tiden fann jag 18 parlösa strumpor runt om i huset,tog tag i bykberget och sorterade barnens skoförråd. Mycket längre hann jag inte för barnen sprang i dörren mest hela tiden för att jag skulle titta ut på vad de åstadkommit. Ändå var det skönt att få vila nerverna och tömma hjärnan från allt oljud. Barnen måste ha varit extra trötta idag för de fortsatte grina då de kom in. Det fanns mera riskorn på golvet än i magen på dem efter lunchen. Det bästa med dagen var att de båda lämnade i sina sängar då jag dirigerade dem att vila. Nu tankar jag åter igen lugn och ro så jag orkar resten av dagen. Det är inte lätt att vara en snorig mamma !

smaklökarna

I och med att barnen blivit större och förstår mera samt låter oss borsta deras tänder ordentligt så har hetset kring sockret försvunnit. Nu får de dela en bulle eller kanske till och med (hujedamej)dricka köpissaft om vi är på besök hos folk. Med måtta! Nalani säger alltid" nu jeckäj det sejäj mamma" efter att hon tagit två keks. Ingen grinar om jag räknar att de ätit tillräckliga mängder och kalas har hittills inte varit ett problem. Nepele har i smyg smakat på karameller nån enstaka gång, klart hon tycker det är gott men inget hon  ber om att få köpa hem! Hemma myser vi ännu med frukter, torkade och färska.

Idag fyllde jag på i fruktskålen och under en timme hade de plockat åt sej nästan hälften av vindruvorna! Förr köpte jag mera "vanlig" jugurt, dendär smaksatta på konstgjord väg och som innehåller massa socker. Det var min enda "socker synd". Men nuförtiden äter vi bara natur jugurt och smaksätter själv med bär och frukt. Barnen älskar det och sveper i sej massvis. Det gläder mej att se eftersom jag själv ännu också försöker att tycka mera om den naturella varianten och den turkiska jugurten än dedär sockriga som jag vuxit upp med. Det är så svårt att detoxa socker! Jag repeterar mej själv än en gång, vi gör detta för att kroppen skall må bra och för att sockret, detdär vita, inte gör oss någon nytta. inte mer om det nu.

 

Idag bjöd jonathan barnen på stekta gräshoppor som Neppes gudfar Eric hade hämtat med sej från Tanzania. Barnen mumsade i sej stora lass och tyckte de var goda. Sen frågade barnen hur man steker gräshoppor och vi besvarade alla frågorna sanningsenligt. Hur coolt som helst tycker jag att de älskar gräshoppor !

Jag är glad att deras smaklökar är vana med naturliga smaker och att de njuter av naturens eget guld.

LeGo

Lego bekrivs ofta som en bra sysselsättning som man lätt får papporna och mammorna med att leka och bygga. Oftast beskrivs legobyggandet också som så att man börjar bygga ihop med barnet men sedan blir föräldern så ivrig att hon/han vill bygga ett eget där färgerna skall matcha och allt skall vara som i ritningen. Så bygger ju oftast inte barnen som ser dedär klossarna och deras bygg möjligheter på ett annat sätt. De lägger dem hursomhelst och hitochdit, de bygger vadsomhelst utav sina klossar och deras fantasi tillåter dem att se sina verk med andra ögon, nya möjligheter. *En vanlig klosse kan vara en ko eller ett hus.
Till exempel satt jag en kväll och radade höga torn av alla klossar vi har.  Ett rött, ett grönt, ett blått osv. Jag ville egentligen se vilken färg det fanns mest av. Slutligen när tornen stod uppradade brevid varandra så klickade det för barnen som med det samma såg att det ju var en stad med höga hus där man kunde köpa glass! Dom tog sina blixten bilar och Askungsvagnar, packade dem fulla med gubbar och körde "till stan" för att handla glass.

Idag byggde vi faktiskt tillsammans ett "tree house" och dendär rutchkanan som kom med flygplanslegona finns med överallt i alla byggen som Nalani är med på. Hon älskar att ha sina gubbar att rutcha i den.

pizzatisdag

Vi slängde ihop en pizza med barnen på eftermiddagen. Nepeles feber har ännu heller inte gett med sej och hon har ätit sämre. Pizzan funkade bra för hon åt en stor bit av den. Nalani har varit på dagis och man märkte att de saknat varandra under dagen fastän de båda haft en bra dag. Medicinen har tagit ned på febern så pass att Nepele orkade bygga lego med oss på kvällen men annars har vi nog sett mera på tv denna veckan än hela förra året sammanlagt...

Jag kommer ihåg det från då jag var liten och sjuk. Då hyrde vi alltid en film och man fick ligga i soffan och krypa in hos mamma eller pappa och se film på en vanlig vardag.

Det är så tråkigt att vara sjuk och missa en massa aktiviteter så då tycker jag man kan bli lite bortskämd med extra mycket mys och gos.

 

 

slö söndag

Nepele har reagerat på polio vaccinet hon fick i onsdags och hade feber igår, idag har hon bara lite stegring och normal energinivå. Eftersom vi suttit inne hela helgen så klädde vi på oss varmt och skrinnade lite. Sen kom Katja med Mio och barnen flängde i pulkbacken. Då vi kom in hade febern sjunkit ännu mer och alla var glada efter lite fräsh uteluft. Nepele ville absolut ha på sej den nya vinterhalaren i neon rosa som vi beställt till nästa år( men som passar bra även nu). 

Nu myser vi i soffan med Barnen i bullerbyn och smoothies i glasen. Om en timme åker jag iväg på jobb. Har jag sagt att jag är nöjd med livet just nu...

varför just molo kids?

var det någon som undrade. här följer mitt försäljningstal.(helt osponsrat)

Vi äger för tillfället fem molo halare. Fyra vinter( nästa års är köpta) och en hösthalare. Våra barn är väldigt långa och smala till kroppsbyggnaden. Förr hade vi Reima och Lassie haalare men de är så breda så det blir klumpigt att gå i dem och massa extra tyg som stör. Samt blev alltid byxbenen för korta innan resten av halarlängden. Med Molo tycker vi om att de bjuder på färgglada, barnvänliga färger och mycket unisex  ! Deras halare är smala och smidiga. Deras aldra största plus i kanten är ändå REFLEXEN som man kan se på översta bilden. De har tydliga reflexsömmar fram, bak och på sidan längs med hela kroppen! De stora fina stjärnorna bak på benen och på armarna är inte bara snygga utan väldigt synliga. Det är svårt för ditt barn att inte synas! Då jag kör in på dagisgården och billamporna lyser på de lekande barnen på andra sidan staketet så ser jag direkt var mina stjärnor lyser!

De är saftiga i priset, som de flesta ordentliga varma vinterhalarna som håller vatten och vind och hela köret. I samma prisklass med Reima och P.op. Dessutom är de väligt inne just nu och man får lätt sålt dem vidare då man själv inte behöver dem mera. På det viset går de i återanvändning.

Dessutom är de ganska stolkekstrogna! Nepele är 110cm lång och hon har en 110cm halare som är utmärkt storlek, inte för knapp.

Nuff said.

apelsinbacken

Tre regnbågar och ett lingon traskade glada iväg med pulkor och kälkar i släp. Mot Apelsinbacken bar det av i munter sång. Fyraåringarna skötte sej själva och munnarna gick i ett. De skiljer inte många timmar dem åt och de är fantastiskt kula ihop. De drog upp sina kälkar och pulkor och bad aldrig om hjälp. Två- snart treåringarna höll humöret uppe en stund men de var mer krävande än sina storasystrar och ville sitta famnen och orkade inte många varv upp och ned för apelsinen. Deras munnar hölls mest stängda men då de bestämde sej för att uttala sej så brast alla oftast i skratt. Som pricken över iiet blev det såklart picnic under granen som alla färglada barnen sjäva valt ut. Popcorn, glögg, varm kakao och smörgåsar. De klena tvååringskropparna lät dock kylan ta över och var nöjdast då mörkret föll och äventyret fortsatte inomhus.

lottovinnare?*

Året 2013 började i Finland med en stor rasism diskussion. För nån dag sedan hade jag tre otrevliga rasistiska kommentarer skrivna av väldigt outbildade/ unga finnar som av nån anledning tyckte det skulle vara en bra grej att kommentera mina döttrars hudfärg. Utan motiveringar, utan logik, utan hänsyn för mänsklighet. De var skrivna för att jag skulle ta illa upp, känna mej äcklig för att älska en icke-finne. Som tur är är det bara jag som läser kommentarerna, inte mina döttrar. Än så länge... Jag har ingen orsak att ta åt mej eller reagera på deras barnsliga kommentarer. Jag kan bara konstatera än en gång hur synd jag tycker om så trångsynta människor. Sådana som låter ett handikapp eller en hudfärg definiera en person.

 

Som oftast så är det ju namnlösa kommentarer på internet eller i ett gäng som de vågar spy ut elakheter men ifall du stod ansikte mot ansikte med personen eller de stog ensam mot en grupp etniska människor skulle de hålla tyst. I underläge.

 

Jag har upplevt rasism personligen. I ett afrikanskt samanhang i Finland. på en afrikansk fest där de äldre av det landets folk inte tålde att se mej där. Jag var utstirrad, ögonrullad, och talad om på ett främmande språk och vänd ryggen till.Det var otäckt eftersom jag inte gjort nån illa, gjort mitt bästa för att passa in genom att hälsa på deras språk och vara trevlig och pratglad mot alla.

 Jag har upplevt rasism i andra hand genom mina vänner som blivit utsatta för rasistiska skällsord och till och med sett mina vänner bli hotade med basebollklubba och yxa i min hemstad. Bara för att de är afrikaner!

Jag har dock inte upplevt något rasistiskt mot mina barn. De är välkomna överallt och vi har blivit väl mottagna där vi varit och där vi gått. Mest har folk kommenterat " så fina shokladknappar(ögonen) " " åh vilket hår"

 

Jag har några gånger blivit frågad vartifrån jag hämtat barnen men ingen har reagerat på att jag klappat på magen och sagt att de kommit från mej. Jag har inget emot frågor om vart pappan kommer från eftersom jag ser det som en chans att berätta, föra kunskapen vidare så att de vet något om afrika och inte bara tror sej veta. Jag talar gärna om afrika och kulturen. Jag blir glad om nån frågar eftersom det betyder att de vill lära känna en kultur, ett folk som de möter i vardagen.

 

Jag kan inte uttala mej hemskt mycket om det rasistiska eftersom jag själv som tur fått träffa på de trevliga öppensinnade folket. Men jag har vänner vars barn har blivit hotade av mannen i grannen eller på tunnelbanan i hufvudstaden. Vuxna, åldringar som spyr ut sina tankar åt ett barn, ett barn som är mottagligt för all kritik och som är försvarslöst i en sådan situation. Hur skulle det kännas om en främmande arg person skulle vilja skicka dej "tillbaka hem till Afrika" om du bott hela ditt liv i Finland och var född här eller hitförd som nyfödd. Rasistiska uttalanden som detdär skulle ju få dej att känna dej hemlös, vilsen. Du skulle vara en främling i ditt eget hemland.

 

Tänk att i dej själv vara kluven(som jag skrivit om tidigare) då du har ett hem i Finland och ett i Kenya. Var du än är så saknar du något eller någon. Du kan, speciellt i tonåren, känna dej vilsen och söker din plats på jorden. Om du då färdigt väger mellan två länder och var du skall kalla "hem" så känns det väl förjävligt om du inte ens "får" känna dej hemma i ditt fosterland för att nån skitstövel tycker att du har fel pigment för att kalla detta land för ditt hem. Vad gör det för ens självkänsla?

 

Jag vet inte hur vi skall uppfostra barnens självkänsla så att de tål att höra skällsorden. Jag vet att rasismen inte kommer att försvinna och jag vet att de kommer att behöva höra på struntprat i en känslig ålder. Vi får se hur det går. Om vi lyckas skapa två individer med stark självkänsla som kan rycka på axlarna eller välja att inte provoceras så är det det största jag åstadkommit i mitt liv.

 

* det sägs att det är en lottovinst att födas i Finland.

4 åringen

Imorse var jag med Nepele till rådgivningen på fyra års koll. Nalani var med som support. Hon valde själv att följa med storasyster eftersom även hon följt med Nalani till hennes doktor.

Då Sari sköterskan hämtade in oss till hennes rum behövde jag inte göra mycket. Nepele tog för sej och diskuterade med Sari och gjorde övningarna som om hon gjort dem förr. På kontrollen testades synen, hörseln, vikten, längden, som var 110cm, blodtrycket som var lite roligt enligt Neppe och så fick hon sin sista vaccin spruta. Vi blev nog alla lite förvånade då Sari stack in nålen i Neppes lår och fröken bara tittade intresserat på och följde med vad som hände! Utan att blinka, hon sa det inte gjorde ont. Strongt!

 

 

Doktorn var lite lustig. Han har nog inte intervjuat så många barn tidigare tror jag. . Han frågade lustiga och lite konstiga frågor med konstiga ordval och Neppe svarade. Allt gick lika smidigt som fisken i vattnet men Nepel saknar ännu R bokstaven i sitt uttal, något som doktorn inte tog stress över " bara det kommer tills skolan" . . . Nepele var själv också stolt och nöjd över besöket och mitt mammahjärta smalt en aning av stolthet!

tankar omkring föräldraskap och prioriteringar

Timmen innan min barnjumpa för 1-3 åringar hålls en mamma baby jumpa för mammor med barn under ett år. Idag hölls timmen av en inhoppare som inte själv har barn och aldrig förr hållit något barnrelaterat gympa pass. Jag frågade henne hur hon tyckte det hade gått och hon svarade att det gått helt bra men att hon verkligen inte är van att ha barn i sin sal. Sen kommenterade hon själv att hon alltid trott att livet stannar upp och man "slutar leva" då man får barn och att hon därför inte ännu (30 snåret) är redo för att ge upp sitt liv för att få barn. Oj nej inte alls svarade jag och berättade att barn berikar ens vardag inte tvärtom. Hon menade att man ju inte skulle ha tid att träna(hennes passion) om man hade barn. Mitt svar löd att man har tid till det man prioriterar! Jag har inte haft tid att träna eftersom jag prioriterat familjetid tillsammans alla fyra när chansens funnits.

 Men jag känner mammor som hoppat på spinningcykeln och i träningskläderna snabbt efter förlossningen. Men de brinner för det och det gör inte jag( sedan jag slutade med volleybollen i sena tonåren). Nu när jag har större barn som inte behöver mej mera på samma sätt utan leker självständigt och vill vara ensamma  ibland så kan jag unna mej några träningspass i veckan och börja bearbeta denna mammakropp och kanske återfå något som liknar den kropp jag bar på innan två rakteftervarandra- graviditeter.

Samtidigt som jag ibland har ångest över min spegelbild så bär jag stolt upp min kropp och denhär "mamma magen" eftersom jag vill leva i nuet. I nuet med barnen. Som skrivet har det nu kommit en tid då jag har viljan, krafterna och tiden att satsa mer helhjärtat på mej själv igen! Det har ju ändå bara gått fyra år av mitt långa liv.

 Det har varit mitt val. Alla gör sina egna val men att få barn betyder verkligen inte att man slutar leva eller måste ge upp sitt gamla liv till fullo. Man kan fortsättningsvis träffa vänner, gå på café och restauranger, ut o dansa nu som då, träna, ha hobbyn, arbeta, ha en romatisk relation med sin man men barnets ankomst förändrar på det och man måste anpassa sina sysselsättningar enligt barnens rutiner och behov och vara medveten om att första året som mamma, speciellt de första månaderna, lever man i en bubbla med sin nyföding!

trött

-6 och solsken! Som en härlig vårdag i början på Januari. Drog barnjumpa på morgonen där båda flickorna fick springa av sej. Körde dem sedan till skären där de slog kutterbyttor och gjorde änglar i snön. Ska ladda batterierna för att orka återvända till arbetet igen inatt. Kroppen har helt tappat sin must och jag känner mej konstant trött fastän jag sover 8-9timmars nätter och lever en sockerfri månad. . . Men då man får en halv dag på sej att vara barnfri och göra saker i lugn och ro, egen takt och i all tysthet så är det svårt att prioritera sömn. När jag väl lagt huvet på kudden sköter kroppen resten.

första januaridagarna

årets första dagar har varit på plus sidan och vår gård ser ut som en skridskobana. Därmed har vi tillbringat mycket tid inomhus eller i stan sökandes efter vinterhalare till nästa år. Halare har vi inte hittat eftersom Nepeles storlek alltid är slut. Jag har städat skåp och lagt ut massa lakan och stuff till salu på facebook loppis. Nepele har agerat fotograf och förevigat dessa stunder.

Nu är det äntligen minusgrader ute igen och marken har ett tunnt snölager åvanpå isen. Jag skall skänka två kassar med kläder till Suvi kirppis som skickar dem vidare till välgörenhet i baltikum och samtidigt se om de skulle ha halare där. Tänk om jag skulle fynda en molo eller P.op halare billigt där!

UNO

Uno spelet är ett effektivt sätt att lära sej siffrorna och färgerna och att kombinera dem. Vi spelade fem spel imorse och Nepele vann dem allihop! Idag var första ronden Uno men det blir deffinitivt fler!

årshiftet 12-13

Vi började med en stressig runda i stan på jakt efter Raclette ost, som tydligen var slut överallt utom i saluhallen. Sen fick vi Mio och skötas till oss en stund.

 Barnen delade en skål med torkade frukter till efterrätt och dansade en svängom.

  Jonathan åkte på jobb några timmar. När han kom tillbaka 20 tiden så var flickorna så ivriga så de slängde kläderna på sej i samma sekund han klev in genom dörren. Vi fann ett g'ng knappt 10 åriga pojkar skjuta raketer SJÄLVA längs med marken och mot varnadra!!! Jag röt till åt dem och de snöt tillbaka men skärpte sej åtminstone för den lilla stunden vi sköt våra tre raketer.

 barnens ögon var skyddade.

Sen besökte vi Ghana grannarna som hade fest.Där bjöds vi på Väst afrikansk mat som barnen tyckte bra om. Sen bjöd våra barn på dans och skratt!

Det absolut bästa med dagen var att mina barn varken var blyga eller reserverade hos grannarna! De sprang av och ann och skakade hand och hälsade "im fine" åt alla, satt i famnen på folk höll sej till "dansgolvet". Nalani överraskade mej mest eftersom hon oftast är blyg och gömmer sej bakom nån av oss föräldrar. När klockan slog 23 var musiken redan så hög och ljudnivån på festen hade stigit till taket så vi klädde på oss och kom hit hem för att lägga barnen på två röda och sedan mysa i soffan tittandes på de 40 bästa r&b låtarna från 90 talet!!! Nostalgi!! 12 slaget skålade vi med Pommac och önskade gott nytt år!